Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Onsdag

Jobbet är slut, staden är slut, whiskeyn är slut, ölen är slut.

Jag sade upp mig idag, min chef frågade varför. Jag sade att det var för att jag vet att han är kär i mig. Han blev rädd rädd rädd, främst för att det är en ful ful lögn.

Jag har försökt att nå Lou i några dagar men han svarar inte. Finns han kvar?

Jag är ensam idag. Ensam och själv.

söndag

Solen lyser så mycket därute – jag känner inte igen det beteendet. Jag vill inte gå ut.

Jag skapade världen, jag är Gud. Gud vilar på den sjunde dagens bakfylla.

M och Lou kom förbi igårkväll och sa att de hade sett en intervju med min mor. Sedan pratade vi inte mer om det. (Det var en lögn. De sade att vi hade blivit mer lika, de höga kindbenen. Att vi använde samma nyans av läppstift.)

Lou hade med sig Jim Beam trots att han egentligen bara dricker den 16-åriga Bushmills Malt jag köper till honom varje gång han kommer hit.  Vi drack och lyssnade på motown. M maltskrovlade  att hon was standing in the shades of love, I’m getting ready for the heart aches to come.

När skivan var slut skrek Lou tonlöst hela Edwin Starrs 25 Miles ur minnet. Han såg mig i ögonen.

Jag vet inte om jag hatar dom.

M somnade drucken bredvid soffan. Jag målade rött rouge över hennes kindben i små näpna cirklar.

När jag vaknade var de borta.

Ytan spräcks inte ljudlöst -  ytspänningen vill hålla kvar mig. Men tjära är oljigt, trögflytande och svart. Man rör sig i ultrarapid och tassande likt en fortfarande blind kattunge. Men man tar sig upp.

Ögonen är inte längre sammankletade och nu filtreras ett skumt morgonljus mellan trädtopparna.

Jag stapplar bort emellan träden.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.